norrkopingsuger

Jag vet inte. Det är mycket möjligt. Men jag har ju aldrig upplevt mer än att vara barn och ungdom om man säger så. Jag antar att alla åldersgrupper har någonting att klaga på. Men å andra sidan är det egentligen inte ungdomarna själva som säger att de mår dåligt, utan de lite äldre.

Dock tror jag att det faktiskt är så att ungdomar mår dåligt. Iallafall sämre än vad de gjorde förr. Jag menar, tänk så mycket större press vi har fått på oss. Numera kan man egentligen välja att göra precis vad som helst. T.ex. välja gymnasielinje. För ett 30 tal år sedan fanns det den sociala linjen, och den estetiska, vad jag har hört. Och nu finns det all från de vanliga Samhälle till typ golfbaneskötarlinjen?

Vi har mer att tänka på, mer ansvar, mer aktiva val och antagligen en större social krets än vad man hade förr. Och för att inte ens tala om all press vi har på vårat utseende och beteende osv. Reklam överallt, speglar runt varje gatuhörn som säger åt oss att se perfekta ut.

Men jag tror inte på något sätt att vår generation skulle vara annorlunda en någon annan. Vi är lika lätta att påverka nu som förr, det är bara att det inte är förräns nu som folk utnyttjar det (då syftar jag på reklam o.s.v.). Dessutom tycker jag att man kan säga att ”vi har skapat vårt egna helvete”. Vi mår inte sämre för att vi är annorlunda, utan för att folk har börjat dra nytta av hur lättpåverkade vi är.

 

Jag tror absolut att det överdrivs mycket i media och liknande. Skrämselpropaganda, ja, självklart.

Så vad skulle man kunna göra åt saken istället för att bara låta det hända?

 

Mer vet jag inte. Det finns hur många sätt som helst på hur man ska kunna göra det bättre för ungdomar.

 

Om tre år har jag ingen aning om hur mitt liv kommer se ut. Antagligen kommer jag fortfarande studera, börja tänka på att flytta hemifrån. Eller vad vet jag? Jag har inte mycket att se fram emot. Jag är blyg och vet helt säkert att jag kommer ha riktigt svårt att skaffa ett riktigt jobb. Det känns som om när man väl har ett jobb vill man inte byta igen. Man vill hellre bygga en karriär, och därför är det ännu svårare att skaffa ett jobb. Man förstorar saker mer än vad man borde.

 

Jaja. Jag vet inte. Vilket jag har sagt x antal gånger nu men vafan, sånt är livet. Eller nått.'

 

Herrå.

Hej jag sitter här i skolan och har skitbull. Mina händer skakar eftersom jag nyss svepte i mig en energidryck. Imorse när jag var hemma gjorde jag en macka och glömde äta det så jag är dessutom sjukt hungrig. Låt mig gå hem och sova DIRR.

Jag fick lite klyvna tankar om filmen Die Welle, som jag nyss såg på. Först och främst tyckte jag inte filmen var bra, och då menar jag sånt som skådespelare, bildvinklar, kameragrejsimojs osv. Men jag gillade storyn. Den slutade inte alls som jag tänkte att den skulle göra. Genom ungefär halva filmen tyckte jag att den var fruktansvärt lik filmen Freedom Writers. Den handlar om i princip samma sak. En lärare förändrar en hel klass syn på omvärlden, och handlar framför allt om andra världskriget osv. Så, jag vet inte, tyckte att det var ganska tråkigt att det var så likt den filmen (Även om den är jättebra!).

Slutet var väldigt oväntat, och det var först vid de sista scenerna som jag tyckte att filmen började bli bra.

Förövrigt tycker jag att det verkar ganska orealistiskt (Konstigt nog är den verklighetsbaserad?). Tror inte att det skulle kunna göras igen med någon annan klass, haha, speciellt inte vår. Jag tror inte att ungdomar skulle bry sig så mycket om en lite halvt galen idé som en lärare fått. Plus att fler borde ha fattat att han betedde sig precis som en diktator. Men jag vet inte, det finns ju skumma människor.

Men ändå en trevlig film, slutet var bra osv osv !

Blubb

Egentligen har väl allting som någonsin hänt i mitt liv påverkat mig på ett eller annat sätt ? Men om man bortser från småsaker och så finns det nog några saker som jag speciellt kan berätta som har påverkat mig.

Förra sommaren var den bästa i mitt liv. Det var då som jag träffade mina allra närmaste vänner, vilket antagligen är det bästa som någonsin har hänt mig. Alla i vårt umgänge är som en sjukt stor familj, och alla är speciella på sitt sätt. Vi är typ över 40 pers som håller ihop, och det kommer nytt folk hela tiden som blir en del av vår "familj". Det är svårt att beskriva hur bra alla är, om det ens är möjligt. Men dessa människor är glada, positiva och omtänksamma. Alla har var för sig haft en stor inverkan i mitt liv och förändrat mig som person. Innan jag träffade dom var jag en helt annan person, som jag helst ville glömma att jag var. Vi kallar oss incest familjen eftersom alla har så sjuka relationer till varandra. T.ex. är jag nu bästa vän med den person jag hatade mest av alla för några månader sedan. Och det är underbart att ha sånna sjuka vänner, så jag hoppas att jag håller kontakten med de flesta genom hela livet.

En annan sak som har påverkat mig som person är musik. Jag började lyssna på Marilyn Manson när jag var typ 10 år, och jag har älskat hans musik, hans personlighet, hans åsikter osv ändå sedan dess. Jag såg honom på Metaltown förra året med några av mina bästa vänner, vilket är något jag aldrig kommer glömma. En av mina största drömmar är väl antagligen att få träffa Manson, eller att ha någon form av fotografiskt arbete om honom. Avgudar hans bilder och musikvideos osv. Ja, jo, han har haft en stor inverkan i mitt liv han med.

KANIN HEJDÅ NU PALLAR JAG INTE SKRIVA MER.

Okej, hej jag heter Elin och jag är verkligen helt värdelös på att blogga och att överhuvudtaget skriva en vettig text. En gång försökte jag ha en blogg. Det slutade med att jag i princip bara lade ut bilder och småtexter, så ha lite överseende om jag är lika dålig som Norrköpings fotbollslag (Ursäktar mig för bloggnamnet och hoppas att jag inte får IG på grund av det...).

Identitet. Ja jag vet inte. Tycker att man ska få se ut hur man vill, och egentligen bryr jag mig knappt om hur folk klär sig eller ser ut osv.
De flesta skulle nog säga att jag var emo, om man nu ska kategorisera mig. Syftar inte på någon speciell... *host* Bella & Karin *host*... Lagom ironiskt att Karin tycker att man ska få se ut hur man vill sålänge man är glad med ändå säger sådana saker. Men det är väl ingenting jag bryr mig om. Folk får gärna kalla mig vad dom vill, sålänge jag känner mig fin. Och sålänge min mamma säger att jag är det, hääh (Det är ändå lite sant).
Måste dock erkänna att jag väldigt gärna driver om stereotyper som "Boiis" och "fjortisar". Självklart menar jag inget illa mot själva personen, eftersom jag känner många personer som jag tycker om med den stilen.

Haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajj.